Den digitala evolutionen

Tulldahl_20131122_165818Tusentals gånger har jag hört talats om den digitala revolutionen inom fotografi, tusentals gånger minst. Denna revolution som inleddes med att en tjugofemårig ingenjör på Kodak, Steven Sasson, tog fram världens första digitala kamera 1975. I kameran byttes filmrullen ut mot en sensor på hela 100×100 pixlar, eller 0,01 megapixlar uttryck med dagens mått. Kameran vägde 3,6 kilo, tog bara svart-vita bilder, lagrade bilderna på ett kasettband och varje exponering tog 36 sekunder. Ingen imponerande prestanda direkt, men likväl en milstolpe i utvecklingen av stillbildskameran. Kodak hade vid den tiden en dominerande position som leverantör av film, exempelvis stod Kodak bakom 9 av 10 filmrullar som såldes i USA vid den tiden. Troligen var det just denna dominans på filmmarknaden som gjorde att Kodak inte fullt ut ville inse konsekvenserna av den digital kamerans intåg. För Kodak, som genom Sasson faktiskt var först med att ta fram en digital kamera, var detta början på slutet. Runt år 2000 nådde globala filmförsäljningen sin topp och sedan gick det bara utför i takt med att digitala kameror tog över allt mer. Kodak som när det var som störst hade nästan hundrafemtio tusen anställda, tvingades den 19:e januari 2012 lämna in en så kallad ”Chapter 11” för att söka skydd mot konkurs under ett försök att rekonstruera företaget.

Kodak fick uppleva den digitala revolution,  för visst måsta man säga att det var en revolution. En omdanande förändring. Åtminstone för företag som livnärde sig på att sälja fotografisk film. Men frågan är hur mycket revolution det har varit för fotograferna. En fotografisk bild skapas i princip genom en kombination av bländare, slutare och ISO. Så var det innan den digitala kameran gjorde sitt intåg på marknaden, och så var det efter den digital kameran hade slagit igenom fullt ut. Principerna har således i stort inte ändrats, att exponera en bild grundar sig fortfarande på samma premisser. Från en fotografs perspektiv så har vi egentligen bara bytt ut filmrullen mot en sensor som elektroniskt registrerar ljuset, principerna är och förblir desamma dock. Visst har det fått konsekvenser, så som att till exempel en fotograf i det digitala arbetsflödet har ett bredare ansvar med mycket större involvering och påverkan på den slutliga bilden och hur den presenteras exempelvis i tryck. Mycket, ja kanske till och med det mesta, är dock oförändrat. Många glömmer bort det. En kamera kan inte gissa sig till vilken bild du vill ta, söker du ett stort skärpedjup, eller ett kort. Fotograferar du ett landskap eller en sprinterlöpare? Det kunde inte det analoga kamerahuset gissa sig till och det kan heller inte det digitala.

Mycket hart förändrats i och med introduktionen av digitala kamerahus, men mycket har faktiskt också förblivit densamma. Det är olyckligt att  vi oftast väljer att kalla det för revolution, det låter som om allt skall ha ändrats, varenda paradigm så som vi en gång lärt känna dem. Så är nu inte fallet, en bild skapas fortfarande genom att du som fotograf bestämmer vilken typ av bild du vill ha och utifrån rådande ljussituation bestämmer exponeringen. Det vore bättre om vi fortsättningsvis kunde komma överens om att kalla det för en evolution snarare än revolution.

För den som undrar så är Steven Sasson idag 66 år gammal och han är fortfarande den som som står bakom U.S. patent 4131919A, patentet som lade grunden till dagens moderna digitala kameror. För den bedriften blev han 2009 belönad med ”National Medal of Technology and Innovation”. Priset delades ut av President Barack Obama.

, , , , , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fill out this field
Fill out this field
Vänligen ange en giltig e-postadress.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Meny